Satanskäftarna - Mons Kallentoft
"Hur vi människor vägrar acceptera att våldet inte egentligen är en del av oss själva, utan att det måste vara ett slags galenskap. Hur vi aldrig kan acceptera dem vi är. När vi i själva verket är allt det vi inte vill veta av."
Satanskäftarna är den fjärde delen i den svit där Mons hittat inspiration i de fem sinnena, och i denna bok blir det väldigt tydligt då den som utfört morden även har tagit tuggor av sina offer. Offren är homosexuella vilket leder Malin och hennes kollegor in på spåret mot hatbrott. Samtidigt som hon försöker lösa detta så brottas hon fortfarande med frustrationen över ett tidigare brott som fortfarande är olöst. Ovanpå det slåss hon än en gång mot det som jagar henne mest också, vilket är alkoholmissbruket. Hon är nykter. Eller?
Även om boken är rå, så är den som vanligt fylld med språklig poesi enligt mig. Alla känslor kommer igenom väldigt bra, och det tar inte många sidor innan jag befinner mig hemma i Östergötland igen även om jag just nu är tillbaka på min konditorskola i Luzern, Schweiz för ett par månader. Tempot är förhållandevis lågt kanske när det gäller brotten till en början, men i och med allt annat som pågår kring alla karaktärer i boken så gör inte det någonting alls. Det pågår saker på varje sida, och allt är snyggt ihopkopplat på ett eller annat sätt. Det blir aldrig rörigt vilket jag uppskattar väldigt mycket, Det ger även läsaren flera chanser att själv sätta ihop ett och två och det är något som jag tycker är intressant och kul när jag läser böcker. Det är inte så pass svårt att "lösa saker" själv att man vill ge upp, men inte heller så enkelt att du tappar lusten till att fortsätta läsa boken.
Det finns dock ett minus med denna bok, och det är att i och med att den är utläst nu så innebär det en lång väntan på nästa "brev" från Malin. Jag får helt enkelt hänga lite med Zack och Tim ett tag.
Kommentarer
Skicka en kommentar