Fågelfångarens son av Richard Hobert

"Han tillhörde..."

Färöarna år 1890.

Esmar och hans fru Johanna lever med sina två döttrar på en arrenderad gård. Livet är tufft och varje dag utsätter sig Esmar för livsfara när han firar sig nerför de dramatiska klipporna för att fånga fåglar och samla ägg. Johanna är gravid med deras tredje barn, och det enda sättet för att de ska kunna behålla arrendet för gården är om de får en son. Det tredje barnet kommer, och även det är en dotter. Utan en son ställs hela familjen på gatan. De bestämmer sig för att göra allt i deras makt för att få behålla gården, och tar beslutet att låta en annan man göra Johanna gravid en fjärde gång. Till en början ser allt bra ut, men så börjar murarna runt lögnen nötas ner bit för bit och återigen är de på väg att förlora inte bara gården och livet de byggt upp där, utan även bitar av sin familj.

Boken är baserad på en verklig händelse på 1800-talet.

Fågelfångarens son är skriven av regissören och manusförfattaren Richard Hobert, och det är också hans skönlitterära debut. Redan när jag såg omslaget till denna bok fångade den mitt intresse, och jag blev inte alls besviken. En sak gjorde mig dock lite ställd; den var betydligt tunnare än jag trodde den skulle vara! Det behöver i och för sig inte vara något dåligt med det, vilket Hobert bevisar. Han får plats med så mycket känslor på dessa få sidor att jag nästan blir lite blöt i ögat under de sista bladen. Miljöbeskrivningarna är ömsom vackra, ömsom mörka och dramatiska vilket bara höjer läsupplevelsen och ger djup i historien på kort tid. Det känns nästan som att jag varit på Färöarna och vänt. Det jag tror att Hobert vill förmedla, är den lilla människan och dess plats i samhället. Livsvillkoren för denne, och hur långt en person kan tänka sig att gå för att skydda sig och sin familj. Richard Hobert har själv nämnt ord som tillhörighet och utanförskap när han beskrivit boken, och där håller jag helt med. Läsaren slits mellan hopp och förtvivlan och även om jag till en början kände mig rätt så säker på hur allt ska sluta så händer det saker som gör att jag ändå blir lite osäker. När slutet väl kommer så sitter jag tyst en stund, full av beundran över den styrka som människan kan plocka fram när det gäller kärlek.

Fågelfångarens son har redan blivit film, och det är sagt att den förmodligen kommer dyka upp i svenska biografer i februari 2019. Jag tror verkligen på denna bok som film, så det ska bli kul att se den på den vita duken nästa år!