Boksnacket

  ”Jag blundar och tänker på en annan tid. När vi sprang omkring med små skynken om könen, när allt handlade om överlevnad, var det självklart att varenda en i gruppen hade en roll. När det värsta man kunde dömas till var att lämna flocken. Att inte längre få vara en del. Att bli utfryst, att tvingas lämna gemenskapen och byn. Att aldrig få komma tillbaka. Ett öde likställt med en dödsdom.” Ett missat samtal från mamma, ett bortglömt samtal till henne, och inte heller kom Frida ihåg att skicka blommor på mors dag. Men ingen hade nog kunnat ana katastrofen som skulle komma. Dagen efter hittas Fridas mamma Rosita död. Tragiskt är bara förnamnet, men det är när Frida öppnar lådan och läser brevet som världen rasar fullständigt. Berätta aldrig det här. Tabu. Tabubelagt. Det här bör vi inte prata om. Det här är för känsligt. Berätta aldrig det här. Jag är tacksam för att Frida Boisen gick emot den uppmaningen. Hennes bok som heter just det, Berätta aldrig det här, är en av de böck...

För min del började allt med Midvinterblod. Inte bara väckte den boken mitt läsintresse i stort, utan jag upptäckte att deckare faktiskt var något för mig (min mor läste många deckare men jag höll mig mest till romaner innan detta). Jag hade alltid föreställt mig deckare som tunga och tråkiga, men tänk så fel jag hade. De flesta känner till Kallentofts serie om Malin Fors. Redan i Midvinterblod, som är den första in den serien, så blev jag trollbunden. Inte bara av karaktärer utan även av Mons' språk. Han har en fantastisk förmåga att ge målande beskrivningar, komma nästan läskigt nära en känsla i skrift och även få in det mer spirituella i sina böcker så att även en skeptiker som jag tror på ett liv efter detta. (Mons th på Crimetime 2016) När jag fick höra att han skulle börja samarbeta med Markus Lutteman (pinsamt nog har jag inte läst något av han) så tänkte jag att "det blir intressant!". Skulle han försvinna lite bakom Markus eller hur skulle det bli? Som t...