Boksnacket

"Han tillhörde..." Färöarna år 1890. Esmar och hans fru Johanna lever med sina två döttrar på en arrenderad gård. Livet är tufft och varje dag utsätter sig Esmar för livsfara när han firar sig nerför de dramatiska klipporna för att fånga fåglar och samla ägg. Johanna är gravid med deras tredje barn, och det enda sättet för att de ska kunna behålla arrendet för gården är om de får en son. Det tredje barnet kommer, och även det är en dotter. Utan en son ställs hela familjen på gatan. De bestämmer sig för att göra allt i deras makt för att få behålla gården, och tar beslutet att låta en annan man göra Johanna gravid en fjärde gång. Till en början ser allt bra ut, men så börjar murarna runt lögnen nötas ner bit för bit och återigen är de på väg att förlora inte bara gården och livet de byggt upp där, utan även bitar av sin familj. Boken är baserad på en verklig händelse på 1800-talet. Fågelfångarens son är skriven av regissören och manusförfattaren Richard Hober

I början på September fick jag förfrågan om att läsa Olycksbarnet av Malou Von Sivers. Olycksbarnet är uppföljaren till Mitt hjärtas oro som var nominerad till årets bok 2018. Olycksbarnet är del 2 i en triologi och är, som jag förstått det, baserad på Malous far/släkthistoria. Jag tyckte Olycksbarnet var mycket bättre än Mitt hjärtas oro, men det är väl ofta så när man planerar en serie. Man vill liksom få in så mycket som möjligt i första boken. Den första var inte dålig eller tråkig men fastnade inte riktigt. Jag tyckte ändå Mitt hjärtas oro var bra och nyfikenheten är förstås väckt och jag väntar ivrigt på den tredje delen. Redan 😄. Vi möter i andra boken återigen Axel, barnen Matilda och så olycksbarnet, Edvin. Och hushållerskan Ingeborg förstås. Axel ser Edvin som ett olycksbarn och behandlar honom illa, Edvins enda ljus är systern Matilda som beter sig allt märkligare och blir magrare och magrare. Boken har korta kapitel, och växlar mellan karaktärerna på ett följ

”Så länge han slår får vi leva. Det är när han slutar slå som vi dör. Rosengård. Brott är vardagsmat. Trots det vill ingen prata med polisen, och grupptrycket är hårt. Amir är en av de som faller för trycket. Han gjorde det. Han kastade. Bensinbomben flög, och nu står bilen i lågor. Inte bara bilen visar det sig, utan även mannen som sitter i den. Mordutredaren Jonny Lilja och hans kollega Eva Ström tar sig an fallet som ganska snabbt visar sig vara större och mer komplicerat än de trodde från början. Fler lik dyker upp runtom i Malmö, och helt plötsligt befinner de sig mitt i en hatstorm som kräver alla resurser de har om de ska kunna stoppa allt innan ännu fler liv går till spillo. Tiggarens hand är den första boken av Olle Lönnaeus som jag har läst. Jag har sett hans namn tidigare men inte gjort slag i saken och faktiskt läst hans böcker. Jag är dock väldigt glad för att jag fick möjlighet att läsa denna. Den är spännande från första sidan, och det jag främst är imponer