Tiggarens hand av Olle Lönnaeus

”Så länge han slår får vi leva. Det är när han slutar slå som vi dör.

Rosengård. Brott är vardagsmat. Trots det vill ingen prata med polisen, och grupptrycket är hårt. Amir är en av de som faller för trycket. Han gjorde det. Han kastade. Bensinbomben flög, och nu står bilen i lågor. Inte bara bilen visar det sig, utan även mannen som sitter i den. Mordutredaren Jonny Lilja och hans kollega Eva Ström tar sig an fallet som ganska snabbt visar sig vara större och mer komplicerat än de trodde från början. Fler lik dyker upp runtom i Malmö, och helt plötsligt befinner de sig mitt i en hatstorm som kräver alla resurser de har om de ska kunna stoppa allt innan ännu fler liv går till spillo.

Tiggarens hand är den första boken av Olle Lönnaeus som jag har läst. Jag har sett hans namn tidigare men inte gjort slag i saken och faktiskt läst hans böcker. Jag är dock väldigt glad för att jag fick möjlighet att läsa denna. Den är spännande från första sidan, och det jag främst är imponerad av är hur väl Olle lyckas få fram ångesten och paniken hos unga Amir. Jag satt själv och våndades och vred på mig under vissa delar av boken! Det är skrämmande vilken makt kriminella kan ha över ett område, hur de kan skrämma någon till tystnad vilket kommer väl fram i boken. Jag skulle säga att detta är en bok som får en att inse hur viktigt det är att se människan bakom kläderna, religionen eller etniciteten. Att en handräckning kan rädda ett liv. Det som drar ner betyget litegrann för min del är att jag känner att jag inte riktigt får en bra bild av Jonny och Eva. Men det vill jag nog inte belasta författaren eller storyn i sig för, utan det är nog snarare så att boken skulle fått ett ännu högre betyg om jag hade läst de tidigare två Jonny Lilja-böckerna. Alla böckerna är fristående, men jag kan tänka mig att de är lite som Mons Kallentofts böcker om Malin Fors; bakgrunden är ganska viktig för att boken ska komma helt till sin rätt. Ska man se den oklara bilden av Jonny positivt så är det väl att jag blev väldigt nyfiken på honom, så Tiggarens hand kommer säkert inte vara den enda Lönnaeus-boken som pryder min hylla vartefter!