Malin Fors är hemma från Bangkok!

Jajjemän. Fröken Linköping är hemma från Thailand, och jag är så glad för det! I flera böcker innan Bödelskyssen så har Malins hälsa åkt bergochdalbana i stort sätt. Skottskadad, dottern Tove kidnappad och inte minst hennes problem med alkoholen. Bitvis i dessa böcker har det känts väldigt tungt, men jag har aldrig tappat tron på att saker skulle lösa sig för henne. Relationen med dottern har bitvis även den varit infekterad och det känns lite som att kärleken till henne tills slut blev Malins livlina.

I Bödelskyssen är som sagt Malin tillbaka på Östgötaslätten och i Linköping. Ett plan blir kapat på flygplatsen och det blir upp till Malin att förhindra att planet och dess passagerare sprängs i bitar. Kapningen blir början till en mängd händelser i Linköping, och en väldigt tuff vår inleds.

Inlägget om denna bok skulle nog kunna bli rött så långt då jag, sedan Malin Fors-seriens första bok Midvinterblod, är ett stort Kallentoft-fan. Det brukar inte gå många dagar från det att ny bok kommit ut tills det att den är utläst. Denna gång tog det fem dagar. Det som först fångade mitt intresse för Mons var hans språk. Det i kombination med spänning och det ibland lite spirituella är underbart att fly in i. I tidigare böcker har vissa kapitel "tillhört" offret, rent spirituella kapitel och det är väl kanske något jag saknar i denna. Men, i det stora hela är det bara en bagatell. Spänningen är kvar, språket även så och det känns lite som att Malin börjar hitta tillbaka till livet innan alkoholen. Mons tar sig dessutom an väldigt aktuella ämnen såsom näthat och fördomar. För "en vanlig svensk" skulle aldrig få för sig att kapa ett plan. Eller?

Bild från högläsning under Crimetime Gotland 2016.

Kort och gott så har Mons lyckats igen. Jag kände mig hemma så fort första sidan var läst, och enda nackdelen nu är att det är alldeles för långt kvar tills nästa bok kommer. Får trösta mig med Zack-serien sålänge, vilket inte heller är fy skam!