Heroine
För min del började allt med Midvinterblod. Inte bara väckte den boken mitt läsintresse i stort, utan jag upptäckte att deckare faktiskt var något för mig (min mor läste många deckare men jag höll mig mest till romaner innan detta). Jag hade alltid föreställt mig deckare som tunga och tråkiga, men tänk så fel jag hade.
De flesta känner till Kallentofts serie om Malin Fors. Redan i Midvinterblod, som är den första in den serien, så blev jag trollbunden. Inte bara av karaktärer utan även av Mons' språk. Han har en fantastisk förmåga att ge målande beskrivningar, komma nästan läskigt nära en känsla i skrift och även få in det mer spirituella i sina böcker så att även en skeptiker som jag tror på ett liv efter detta.
När jag fick höra att han skulle börja samarbeta med Markus Lutteman (pinsamt nog har jag inte läst något av han) så tänkte jag att "det blir intressant!". Skulle han försvinna lite bakom Markus eller hur skulle det bli? Som tur är så hade jag fel, fel, fel. Jag märker tydligt av hans sätt att skriva i Herkulesserien, samtidigt som handlingen i dem är något annorlunda mot hans egna böcker.
Alla böcker i serien (Zack, Leon, Bambi och Heroine) är väldigt råa. För råa om man frågar vissa. Själv tycker jag att Mons och Markus snyggt balanserar sin karaktär Zack och handlingen kring honom väldigt snyggt, om än på gränsen till vad som är för mycket.
Det speciella med Heroine är att boken utspelar sig under endast ett dygn. Skrämmande nästan att se hur mycket som kan ske på den tiden. Zack och hans kollega Deniz blir inkallade på ett uppdrag i förorten Stallhagen där djungelns lag är det som gäller. Droger, vapen och hot av alla slag är vardag för de som bor där. En laglös del av Sverige. En video dyker upp på Youtube där en kvinna blir brutalt våldtagen. Zack vet vem kvinnan är, och som i de tidigare böckerna ger han sig in i sökandet med huvudet före, bara för att upptäcka att allt det som sker, på något sätt har med han själv att göra på ett sätt han aldrig kunnat ana...
Heroine håller samma höga klass som de tidigare tre böckerna och jag ser verkligen fram mot den femte boken!//J
De flesta känner till Kallentofts serie om Malin Fors. Redan i Midvinterblod, som är den första in den serien, så blev jag trollbunden. Inte bara av karaktärer utan även av Mons' språk. Han har en fantastisk förmåga att ge målande beskrivningar, komma nästan läskigt nära en känsla i skrift och även få in det mer spirituella i sina böcker så att även en skeptiker som jag tror på ett liv efter detta.
(Mons th på Crimetime 2016)
När jag fick höra att han skulle börja samarbeta med Markus Lutteman (pinsamt nog har jag inte läst något av han) så tänkte jag att "det blir intressant!". Skulle han försvinna lite bakom Markus eller hur skulle det bli? Som tur är så hade jag fel, fel, fel. Jag märker tydligt av hans sätt att skriva i Herkulesserien, samtidigt som handlingen i dem är något annorlunda mot hans egna böcker.
Alla böcker i serien (Zack, Leon, Bambi och Heroine) är väldigt råa. För råa om man frågar vissa. Själv tycker jag att Mons och Markus snyggt balanserar sin karaktär Zack och handlingen kring honom väldigt snyggt, om än på gränsen till vad som är för mycket.
Det speciella med Heroine är att boken utspelar sig under endast ett dygn. Skrämmande nästan att se hur mycket som kan ske på den tiden. Zack och hans kollega Deniz blir inkallade på ett uppdrag i förorten Stallhagen där djungelns lag är det som gäller. Droger, vapen och hot av alla slag är vardag för de som bor där. En laglös del av Sverige. En video dyker upp på Youtube där en kvinna blir brutalt våldtagen. Zack vet vem kvinnan är, och som i de tidigare böckerna ger han sig in i sökandet med huvudet före, bara för att upptäcka att allt det som sker, på något sätt har med han själv att göra på ett sätt han aldrig kunnat ana...
Heroine håller samma höga klass som de tidigare tre böckerna och jag ser verkligen fram mot den femte boken!//J
(Även denna bild från Crimetime 2016. Observera fotobombningen i bakgrunden; brittiska författaren Peter Robinson!)
Kommentarer
Skicka en kommentar