Hör mig viska - Mons Kallentoft
"Han får inte ge vika för allt det som han känner, och han vet att en människas försvinnande kan få alla människor att försvinna, att en far som mister sin dotter, kan göra att en annan dotter mister sin far, och han sluter ögonen, jag har fel, fel, han biter ihop, håren reser sig på hans armar och han pressar tillbaka tårarna som samlas bakom ögonlocken, och så lämnar han bilen, sätter sig i skuggan på hotellets terrass och dricker flera koppar kaffe, försöker reducera sig själv till handling, men hur ska han handla?"
Tim har inte gett upp, och inte tänker han göra det heller. Emme är där ute någonstans. Han trodde att han funnit svaren till vad som hänt henne, men allt hans arbete hade lett honom fel och nu är han tillbaka på ruta ett. Mer beslutsam än någonsin ger han sig återigen i kast med att söka efter sin dotter, och denna gång blir han en åtråvärd bricka i ett spel där människohandel visar sig från sin allra mörkaste sida.
Se mig falla, och nu Hör mig viska. Två böcker som båda två får en att stanna upp och tänka till ett flertal gånger. Det är ett rent nöje att ta in ord för ord på detta sätt. Läsaren leds så otroligt snyggt mellan olika personers världar och tankar. I ett enda stycke kan man få besöka Tims värld, hans fru Rebeckas värld där sökandet börjar ta ut sin rätt på farligt nära håll, och då och då kommer glimtar ur en värld som jag tror ingen av oss önskade fanns. Än en gång vill jag lovorda Mons Kallentofts språk. Det är som vanligt målande, poetiskt och drivande, och han har en otrolig förmåga i att kunna förmedla känslor. Jag har vandrat mellan panik, frustration, glädje, ilska, ångest... Men, det som kommer fram mest av allt är en fullständigt bottenlös kärlek till ett barn. Hur mycket längre är en far redo att gå för att få reda på exakt vad som hänt hans dotter? För att inte tala om hur länge orken och hoppet kan överleva och driva en framåt? Det har ändå gått fem år, och även om kärleken till ett barn är stor så hade nog flera gett upp för länge sedan med tanke på att polisen i princip gjort det.
Men det har inte Tim gjort. Och inte kommer han göra det heller, oavsett vad han ställs inför och vilka han möter.
Den här gången fick jag chansen att läsa Hör mig viska i ett lite annorlunda format efter att ha vunnit en tävling hos förlaget Ester Bonnier: jag fick ett utskrivet manus skickat till mig för ett tag sedan! Det kändes lite udda att "läsa en bok" på detta sätt, men det var kul! "Den riktiga boken" kom den med lite senare - det ser ändå bättre ut med böcker i en bokhylla istället för en hög med papper...
Att läsa Se mig falla och Hör mig viska har varit ett rent nöje, och även om jag nu vet att det redan jobbas på en ny Malin Fors (vem blir inte glad av att höra det?!), så hoppas jag verkligen att det kommer fler böcker i denna stil! Mons leder i antal hyllmeter i min bokhylla och det kommer bli svårt för någon annan författare att ta över den tror jag eftersom alla Malin Fors står där, liksom alla delar i Herkules-serien och nu Se mig falla och Hör mig viska (plus några fristående som han skrivit)... Min man som sköter bokhyllan, och som gärna vill ha författarna i bokstavsordning, börjar bli trött på att flytta alla författare efter Mons framåt så fort han kommer med en ny bok. "Det hade varit smidigt om Kallentoft började med Ö..."
Tim har inte gett upp, och inte tänker han göra det heller. Emme är där ute någonstans. Han trodde att han funnit svaren till vad som hänt henne, men allt hans arbete hade lett honom fel och nu är han tillbaka på ruta ett. Mer beslutsam än någonsin ger han sig återigen i kast med att söka efter sin dotter, och denna gång blir han en åtråvärd bricka i ett spel där människohandel visar sig från sin allra mörkaste sida.
Se mig falla, och nu Hör mig viska. Två böcker som båda två får en att stanna upp och tänka till ett flertal gånger. Det är ett rent nöje att ta in ord för ord på detta sätt. Läsaren leds så otroligt snyggt mellan olika personers världar och tankar. I ett enda stycke kan man få besöka Tims värld, hans fru Rebeckas värld där sökandet börjar ta ut sin rätt på farligt nära håll, och då och då kommer glimtar ur en värld som jag tror ingen av oss önskade fanns. Än en gång vill jag lovorda Mons Kallentofts språk. Det är som vanligt målande, poetiskt och drivande, och han har en otrolig förmåga i att kunna förmedla känslor. Jag har vandrat mellan panik, frustration, glädje, ilska, ångest... Men, det som kommer fram mest av allt är en fullständigt bottenlös kärlek till ett barn. Hur mycket längre är en far redo att gå för att få reda på exakt vad som hänt hans dotter? För att inte tala om hur länge orken och hoppet kan överleva och driva en framåt? Det har ändå gått fem år, och även om kärleken till ett barn är stor så hade nog flera gett upp för länge sedan med tanke på att polisen i princip gjort det.
Men det har inte Tim gjort. Och inte kommer han göra det heller, oavsett vad han ställs inför och vilka han möter.
Den här gången fick jag chansen att läsa Hör mig viska i ett lite annorlunda format efter att ha vunnit en tävling hos förlaget Ester Bonnier: jag fick ett utskrivet manus skickat till mig för ett tag sedan! Det kändes lite udda att "läsa en bok" på detta sätt, men det var kul! "Den riktiga boken" kom den med lite senare - det ser ändå bättre ut med böcker i en bokhylla istället för en hög med papper...
Att läsa Se mig falla och Hör mig viska har varit ett rent nöje, och även om jag nu vet att det redan jobbas på en ny Malin Fors (vem blir inte glad av att höra det?!), så hoppas jag verkligen att det kommer fler böcker i denna stil! Mons leder i antal hyllmeter i min bokhylla och det kommer bli svårt för någon annan författare att ta över den tror jag eftersom alla Malin Fors står där, liksom alla delar i Herkules-serien och nu Se mig falla och Hör mig viska (plus några fristående som han skrivit)... Min man som sköter bokhyllan, och som gärna vill ha författarna i bokstavsordning, börjar bli trött på att flytta alla författare efter Mons framåt så fort han kommer med en ny bok. "Det hade varit smidigt om Kallentoft började med Ö..."
Kommentarer
Skicka en kommentar