Se mig falla - Mons Kallentoft

"Världen är sådan, tänker han, en främling med onda avsikter som alltid vinner över oss i slutändan, när vi minst anar det slår främlingen till och tvingar ner oss på knä."

Tim vinkar av sin dotter på Arlanda. Emme ska till Mallorca med ett par vänner. De två vännerna är de enda som kommer hem. Emme. Var är Emme? Tiden går, äktenskap går i kras men Tim vägrar ge upp. Han har lovat Emme att aldrig göra det. Han flyttar till Mallorca för att fortsätta leta, samtidigt som han arbetar som privatdetektiv. Tim blir ombedd att undersöka en eventuell otrohet. En otrohet som steg för steg ska komma att leda honom närmare en rosa jacka som försvann spårlöst för tre år sedan...

Alla som följer oss på instagram vet att jag fullkomligt älskar Mons Kallentofts böcker. Vid varje ny utgivning så hänger jag på låset i princip för att få tag i ett exemplar snarast möjligt. Denna gång var inget undantag även om det tog mig längre tid att läsa ut denna mot vad det brukar göra. Det har dock absolut ingenting med boken i sig att göra utan livet har liksom bara kommit emellan, en svacka när det gäller läsning och i princip något som alla har. Jag skulle snarare vilja säga att det är tack vare Se mig falla som jag inte la läsningen helt på hyllan nu ett tag. Jag ville liksom ändå ta mig framåt, få veta vad som hänt Emme, se om Tim orkar stå upp genom allt eller om saknaden och ovetskapen till slut skulle komma att knäcka honom. 

Redan i Midvinterblod fascinerades jag av språket i Mons böcker. Korta meningar som säger mer än den längsta meningen i någon annan bok. Eller ett enda ord som får håren på armarna att resa sig. Han har en förmåga att hitta det rätta ordet för stunden helt enkelt. I Se mig falla känns det som att han har fått en chans att riktigt blomma ut. Det är så målande språk att jag vid ett flertal gånger fick läsa en mening flera gånger om för att verkligen förstå innebörden av den. När jag väl förstod - klockrent! Det är metaforer i mängder, och för att inte tala om originella sätt att bryta kapitel på. Mons kastar skickligt läsaren mellan det läskigt korrupta spelet i Spanien och en ex-fru i ett sorgetungt Sverige, men det görs också instick i Emmes barndom och det liv som fanns innan hon försvann. Ena stunden är du i Palma, för att tre ord senare vara i ett Sverige där Emme fortfarande är ett litet barn och bara en stund senare befinner du dig i huvudet på Emme. Otydligt och rörigt kanske Ni tänker, men det är det inte alls och det ger en känsla av att du både kan resa i tiden och snabbare än ljud och ljus.

På baksidan av boken står orden korruption och girighet. Efter att ha läst boken så skulle jag vilja stryka under de orden om och om och om igen. Läskigt att se hur långt vissa människor är beredda att gå för pengar och makt. Förutom dessa två ord skulle jag vilja lägga till envishet och hängivenhet för att beskriva boken ännu lite mer.

En förälders styrka är enorm helt enkelt. Ibland på gränsen till för stark kanske?