Lina Bengtsdotter - Årets deckardebut!
Förra året , på eventets sista dag, hade de en prisutdelning. Det året kammade Mariette Lindstein hem priset Årets deckardebut. Redan innan den ceremonin hade jag köpt första boken i hennes sekt-trilogi och det ångrar jag inte en sekund. Samma sak gäller för i år; jag ångrar verkligen inte att jag köpte Lina Bengtsdotters Annabelle, och även C köpte boken så senare kommer hon med några tankar om den också.
Jag kände rätt så snabbt att hennes huvudkaraktär Charlie Lager och jag skulle bli bästa vänner:
"Man hade ju bara ett liv, en kropp. Och Charlie sa att så var det, och därför var det bara dårar som slängde bort sin tid på att räkna kalorier, träna och hålla på med mirakelkurer."
Charlie är polis. Hon har sitt säte i en storstad men blir en dag indragen i ett fall som handlar om en saknad 17-årig flicka vid namn Annabelle. Ett fall där en människa är spårlöst försvunnen kan vara svårt att knäcka. Speciellt när man måste resa tillbaka till den plats som man själv vuxit upp på men som man även försökt att glömma. Gullspång i Västergötland kan kanske platsa i kategorin hålor. Ett samhälle där alla känner alla på ett eller annat sätt. Charlie blir så illa tvungen att börja rota i gamla minnen, och ju mer de närmar sig lösningen på fallet, desto mer lär hon känna sig själv. Både på gott och ont.
Lina hade mitt intresse från kapitel ett. Boken flyter lätt och det kommer hela tiden fram detaljer som gör att den är smått omöjlig att lägga ifrån sig. Ni vet det där "bara ett kapitel till". För att inte tala om slutet. Jag stekte pannkakor när jag läste de sista sidorna. Kan säga att några av dem knastrade fint när jag åt dem eftersom jag glömt vända på dem etc.... Det kallar jag för ett (på flera sätt?) bra betyg!
Boken får högsta betyg från mig och jag tror att vi kommer få se väldigt mycket mer av Lina framöver, och det har jag absolut ingenting emot!
Går andra boken att förboka än? 😉
Kommentarer
Skicka en kommentar