Ärren vi bär - Caroline Engvall

"Självmord. Det trodde man väl aldrig. De som verkade ha det så bra."

Stundtals rann sidorna på som ingenting. Men så kom de stunder då jag nästan tvekade på om jag ville läsa vidare eller inte...

Lovisa Ling, en ung och uppstickande journalist. Ulrika Stenhammar, en av de bästa utredarna hos polisen. Flera unga flickor hittas döda efter att de tagit självmord. Det är i alla fall det man tror från början. Men vartefter tiden går börjar tveksamheten krypa fram - det må vara självmord, men var det verkligen av egen vilja? Utredningen växer samtidigt som Lovisa lever under dödshot efter att ha publicerat artiklar om flyktingkrisen, och Ulrika fajtas med begär och förlust som gjort att hon varit avstängd från jobbet en tid. Men när fall, som ser mörkare ut än färgen svart, nystas upp, vill alla ha den bästa utredaren på det. Tillsammans börjar Lovisa och Ulrika utreda fallen, och ju närmare de kommer sanningen desto större och mörkare blir den...
Sa jag förresten att det handlar om barn?

Vad ska man säga? Tanken på att detta pågår i världen är minsta sagt skrämmande. Caroline Engvall beskriver händelser i boken såpass målande att jag stundtals mår fysiskt illa. Ena sekunden kommer jag på mig själv med att tänka att detta är ren fiktion. Men så slår det mig att det är taget ur verkligheten även om vi inte får reda på exakt vilka fall det handlar om. Jag känner att jag skulle kunna skriva mycket mer om vad jag känner och tycker, men med en bok som denna så skulle mina tankar bli alltför avslöjande om boken i sig. Den är rå, den är hemsk, den är spännande, den är omskakande. Men framförallt skulle jag säga att den är en ögonöppnare, och jag ångrar så att jag inte läste den tidigare.

Mitt nästa steg? Införskaffa Judasvaggan.