Berätta aldrig det här - Frida Boisen
”Jag blundar och tänker på en annan tid. När vi sprang omkring med små skynken om könen, när allt handlade om överlevnad, var det självklart att varenda en i gruppen hade en roll. När det värsta man kunde dömas till var att lämna flocken. Att inte längre få vara en del. Att bli utfryst, att tvingas lämna gemenskapen och byn. Att aldrig få komma tillbaka. Ett öde likställt med en dödsdom.” Ett missat samtal från mamma, ett bortglömt samtal till henne, och inte heller kom Frida ihåg att skicka blommor på mors dag. Men ingen hade nog kunnat ana katastrofen som skulle komma. Dagen efter hittas Fridas mamma Rosita död. Tragiskt är bara förnamnet, men det är när Frida öppnar lådan och läser brevet som världen rasar fullständigt. Berätta aldrig det här. Tabu. Tabubelagt. Det här bör vi inte prata om. Det här är för känsligt. Berätta aldrig det här. Jag är tacksam för att Frida Boisen gick emot den uppmaningen. Hennes bok som heter just det, Berätta aldrig det här, är en av de böck...